Fick ett mail från Nellies matte (Nellie är dotter till Bruno). De hade varit på valputställning i Hässleholm. Oplacerad och hyfsad kritik (vissa punkter kändes ju igen från hennes pappa) men vi håller tummarna för framtiden!

Idag var jag med Samira på en inofficiell hundutställning i Köping. Det var Samiras debut i detta sammanhang, Leia har ju varit med förut, men träning skadar ju aldrig. Jättebra jobbat Samira, 2:a i Bästa tik! Nu ska man ju självklart inte fästa någon större vikt vid ett sånt här utställningsresultat (med tanke på domare, konkurrens m.m.), men det var kul att Samira var nöjd med dagen! Lite finjusteringar här och var så blir det nog proffs av dem så småningom!

Leia ligger ju mig fortfarande varmt om hjärtat, då hon i stora drag representerar den typ av cocker som jag vill föda upp (på bilden visad av mig).

Det var så härligt att se henne trava runt så glatt med viftande svans!

Först och främst, jag är jätteglad att min sida har fått så många besökare nu den senaste tiden! Kan ju bara spekulera i vad det beror på, men hoppas att det är min OptiGenguide med tillhörande satellitklinikslista som lockar.
    Känner att jag måste förklara bakgrunden till min smått (!) negativa inställning till inavel (och även linjeavel). När jag för mer än 10 år sedan blev intresserad av avel läste jag framför allt en då väldigt känd bok skriven av en av rasens främsta uppfödare. I denna bok stod det klart och tydligt att inavel eller ja, framför allt linjeavel var det enda sättet använda sig av om man ville nå framgång, utavel sågs mer eller mindre som oseriöst och inget man helst skulle hålla på med. Jag tog självklart åt mig av detta och flera gånger i min dåvarande avelplanering ingick diverse inavelskombinationer, vissa av dem helt horribla, med mitt nuvarande synsätt! Trodde (som osäker tonåring utan förmåga till kritiskt tänkande) att bara för att det står i denna människas bok så måste det ju vara sant och visst ville man ju föda upp så bra hundar som möjligt.
    Mitt genetik- och avelsintresse gjorde att jag sökte till husdjursagronomprogrammet vid SLU i Uppsala. För ca 4 år sedan började jag kursen Genetik och husdjursförädling (C-nivå) och även i början av denna kurs så var jag fortfarande av den uppfattningen att linjeavel var fantastiskt bra och mitt sätt att gå tillväga. MEN... dessa 15 veckor gav mig en insikt som helt ändrade mitt synsätt - framför allt vikten av genetisk variation och vilka konsekvenserna blir av olika scenarior (hur gener går förlorade eller befästs osv). Fick även lära mig formeln för genetisk framgång - jo det finns faktiskt en matematisk sådan! Generellt sett så fick min utbildning mig att växa som människa och jag fick ett annat sätt att tänka.
    Eftersom det var just avelsintresset som gjorde att jag gick programmet gick jag självklart ytterligare en kurs samt skrev mitt examensarbete i ämnet. Det är därmed fullt förståeligt att jag har en annan, mer "modern" syn på hur avel bör bedrivas än de som gått i den gamla skolan. Till viss del (eller ja, rätt mycket så) är det precis som politik, målet är det samma men hur vägen dit ska se ut skiljer sig väldigt mycket åt! Vilket sätt är bäst för rasen i DET LÅNGA LOPPET?

Ja, i helgen var ju då Cockerkonferensen! OCH den var väldigt lyckad, måste väl nästan vara rekord i antalet deltagare! Det bådar verkligen gott för rasen med så många intresserade (konferensen för 2 år sen var ju inte på långa vägar lika välbesökt). Ni som inte hade möjlighet att komma missade verkligen ett ypperligt tillfälle att lära sig mer om både det ena och det andra - samt framför allt, få diskutera era åsikter med andra (Ok, jag erkänner, jag satt mest och diskuterade med folk jag redan kände)! Förhoppningsvis kommer det att ordnas fler konferenser i framtiden och jag hoppas verkligen att intresset för att delta blir minst lika stort. Själv fick jag för en gång skull verkligen kläm på vad skillnaden mellan njursjukdomarna FN ("familial nephropathy") och RD (renal dysplasi) är och varför det krävs elektronmikroskop för att fastställa den förstnämnda.
    Det franska laboratoriet Antagene har fått licens att utföra FN-testet! Deras pris är €95, alltså dyrare än OptiGen (räknat med 20/20-pris) och man måste skicka prov från 3 hundar eller fler (från samma ägare) för att få rabatt (endast 5%). Således omöjligt för mig (har ju bara två kvar att testa). :( Men det är bra att man kan testa nu iallafall!

Jag har uppdaterat sidan Mål. Vill samtidigt passa på att påpeka för alla som kanske inte är medvetna om det, att det finns INGA hundar som inte bär på defekter av något slag. Oavsett hur mycket man anstränger sig så kommer man aldrig att få fram den felfria, perfekta hunden. Vi sysslar med levande varelser! Det är således väldigt naivt att tro att man har helt felfria linjer. Man bör vara medveten om vilka problem man har och jobba för att minska förekomsten av dem, utom när det bara handlar om enkla recessiva sjukdomar (vilka är ganska lätta att få bort ur sitt avelsmaterial). Att däremot tro att man helt och hållet kan få bort allt mindre bra i den genetiska uppsättningen, ja, visst vore det fantastiskt, men verkligheten är tyvärr inte sån. Man kan bara göra sitt bästa och hoppas på att man får en släng tur också.