En sån FANTASTISK DAG!!! Trots att jag varit magsjuk (och mått allmänt dåligt) de senaste dagarna så uppvägde morgonens besked allt jobbigt - med råge! Jag har nämligen, efter flera år som arbetslös, FÅTT JOBB!!! Och inte vilket jobb som helst, heller, utan på Svenska Kennelklubben informationsavdelning som "Språkkunnig informatör"! Tjänsten är ett vikariat som sträcker sig från september i år (skönt att man kan semestra som man vill nu då i sommar) till januari 2009. Jag ser verkligen fram emot det! Det roliga är att jag tydligen redan innan jag ens sökte jobbet låg bra till (hade sökt en annan tjänst på medlemsavdelningen) och när jag åkte på intervjun så kändes allt väldigt avslappnat och trevligt. Var inte ett dugg nervös! Åh, jag är så glad!! :) Detta innebär också att jag antagligen kommer att åka till BÅDE Åstorp och Wången i november med två hundar - nu när man har råd! ;) Valpar till våren? Ja, vi får se om det går att lösa...

Idag var vi på SKK:s utställning i Avesta. Kylie blev fyra med CK och en ganska bra (men ofullständig) kritik! Jag hörde klart och tydligt "short body" men fann det ingenstans på kritiklappen. :( Klassen vanns av den underbart vackra Myrten - stort grattis till matte Anneli! Domaren var schweizaren (?) Laurent Pichard, som sa att han tyckte att det var få svenskar som talar franska. Hur vet jag det? Jo, genom att själv svarat honom på franska, så klart: "Elle a quatre ans, monsieur". ;)
    När ska utställningsarrangörer lära sig att man inte kan tvinga på folk vars hundar vunnit CK en massa SKIT och neka dem en "gratis" rosett - utan att istället få betala för den?! Hmmm... Ser det mer som att jag betalade 40 spänn för en rulle hundpåsar. Dålig stil, helt klart! På en del utställningar har man faktiskt möjlighet att VÄLJA - rosett eller sak! Nu är det så att jag anser att vi har alldeles för mycket onödiga saker hemma redan som det är, då vill jag inte tvingas släpa hem ytterligare onödigt skit som jag ändå inte vill ha. Smörkniven från 2004 används ju knappt! Nä, någon måtta får det vara...

Jag har gjort en liten sammanställning av de "vinnare" jag faktiskt har, även om de inte ställs ut så mycket. Trots att jag bara fött upp två kullar är jag generellt sett väldigt nöjd med typen (vem sa att utavel är dåligt?!) och tycker inte att jag har något att skämmas för i det avseendet (tja, inte i något annat avseende heller, för den del). Sidan, kallad Vinnare ersätter den tidigare sidan Stoltheter. Hoppas att ni njuter av den lika mycket som jag gör. ;)

27... Ingenting att fira egentligen. När jag var runt 20 så tyckte jag att 25 skulle vara den ideala åldern, när jag väl fyllde 25 hade jag världens ålderskris! Jag känner mig inte så här "gammal", tänker inte så mycket på det förrän jag ser någon annan vuxen och sedan får reda på att personen i fråga är mycket yngre än mig! Egentligen är det bara fånigt, för ålder är egentligen bara en siffra - man är så ung som man känner sig (och ser ut)! Och den här killen tänker förbli ung så länge han kan! ;)